...once the population replacement rate R dips below 1, corresponding to a per-woman fertility rate of less than about 2.1 in a balanced age structure, then, apart from immigration which is inherently a temporary fix, the economic cost/benefit of having children becomes inexorably worse over time. To the extent that a rich society actually needs citizens with specialized and expensive educations – and perhaps it doesn’t – it is hard to see any path to reversing this unfavorable balance. A dramatic reduction in resource costs might do it, or a miracle of technology, or successful wars of conquest – but none of these seem very probable. / När befolkningsersättningsgraden R sjunker under 1, vilket motsvarar en fertilitetsgrad per kvinna på mindre än cirka 2,1 i en balanserad åldersstruktur, blir den ekonomiska kostnaden/nyttan av att skaffa barn obönhörligt sämre med tiden, bortsett från invandring som till sin natur är en tillfällig lösning. I den mån ett rikt samhälle faktiskt behöver medborgare med specialiserade och dyra utbildningar - och kanske behöver det inte det - är det svårt att se någon väg för att vända denna ogynnsamma balans. En dramatisk minskning av resurskostnaderna skulle kunna göra det, eller ett tekniskt mirakel, eller framgångsrika erövringskrig - men inget av detta verkar särskilt troligt.

No society with fertility below replacement level has yet recovered. / Inget samhälle med en fertilitet under ersättningsnivån har ännu återhämtat sig.